Ett förargligt hole in-one
Det hände sig sålunda enligt en anglosachsisk vandringssägen, att Sankte Per en vacker söndag upptäckte att kyrkoherden i Haystacks by-the-Sea i Norfolk, England, var ute och spelade golf några timmar före gudstjänstdags.

Sankte Per kunde till och med se att kyrkoherden gjorde hole in-one på banans korta femte hål. Ett bisarrt ess, bollen rammade nämligen en kärra, lastad med fjolårstång, och studsade efter en dov bang in på green varefter den glatt och villigt rullade i hål.

Sankte Per blev upprörd och uppsökte omedelbart Vår Herre. Och undrade om denne inte borde vidta åtgärder mot Reverend James P. Bottomley.

Vår Herre såg underfundigt på Sankte Per och svarade milt:
- Vem kan han berätta detta för?

Vad anser Vår Herre om golfen?
Vår Herres inställning till golfen och till golfare har väl sina uttolkare. Hans inställning är väl dock inte annorlunda än den till obotfärdiga syndare i allmänhet, men hur har kyrkan under seklen ställt sig till tidsfördrivet golf?

Låt oss bestämma oss för att vi rör oss i Skottland och England, andra språkområden hade inte begåvats med golf då det begav sig. Dock, i norra Frankrike och i Nederländerna fanns det tidigt ett spel som kallades chole. Om detta har Kyrkan, den katolska, inte sagt något. Dock har Filip den sköne, 1478 -1506 då han redigerade sin tids ‘filofax’, Timmarnas Bok, tagit med chole-bilder.

Glasmålningen i Gloucester Cathedral
Visst är golf ett skotsk spel, men ett av de första bildbevis golfhistorien känner till om golf eller om ett golfliknande spel är den glasmålning som finns i Gloucester Cathedral, England, i katedralens östra fönster. Glasmålningen installerades troligen av en viss Sir Thomas Broadstone och tillkom ca 1350.

Motivet är en ‘golfare’ som just har påbörjat sin uppswing, blicken är säkerligen fixerande bollen, som kan vara en träboll av buxbom eller en fjäderboll. Anledningen till hela detta fönster var en önskan att hylla de fallna engelsmän som deltagit i slaget vid Crecy, den stora triumfen för de engelska bågskyttarna.

Om det är chole, golf eller gambucha i den här glasmålningen är en fråga för evig debatt.

Golfförbudet i Skottland
Lite förenklat går det att säga att golfspel liksom fotboll var förbjudna tidsfördriv under 1400-talet i Skottland. Kyrkan hade säkerligen inget med detta förbud att göra. Det var kungen och parlamentet i Edinburgh som vid flera tillfällen utfärdade sådana förbud.

Vid sekelskiftet, omkring år 1500, var situationen en smula annorlunda, man hade inte längre behov av att ställa krav på den manliga ungdomen att den i första hand skulle öva bågskytte istället för golf. Kungen, James V, började också spela golf och han fick en ivrig golferska i sin dotter Mary.

Men det dröjde ända till 1533 innan ett slags officiellt godkännande gavs för golf i Skottland och inte av helt klara skäl blev det Kyrkan som ratificerade rätten för den lokala befolkningen i S:t Andrews att spela på links-landet där.

Från S:t Andrews sändes många unga präster ut i landet och särskilt till Dornoch och dit kom, kanske av en tillfällighet, flera golfande präster och de initierade både till spel och bana där.

Efter reformationen
i Skottland 1531 blev golf "an athletic exercice" i kyrkans skolor och i universitetens colleges. En James Mellwill berättar om lyckliga dagar, omkring 1566, då hans skolkamrater "were teached to handle the bow for archerie, the club for golf and the batons for fencing".

I samband med Mary Queen of Scots okänsliga hantering av sorgearbetet efter mordet på maken Lord Darnley förekommer en John, ärkebiskop av S:t Andrews. Denne blev hängd för detta mord och har därmed gått till såväl profan- som till kyrkohistorien. Men ärkebiskopen har också gått till golfhistorien som den som fick ett arrendekontrakt på på linkslanden runt S:t Andrews. I arrendekontraktet ingick bestämmelser om att ärkebiskopen inte skulle kunna utestänga folk som önskade använda området till fritid med golf.

John Knox
Nej, inte ens John Knox (1505-1582), som har ett rätt dåligt rykte i de här sammanhangen, avstod från golf. Han ville inte se sina söndagar enbart som en dag för andliga övningar. Kravet på sabbatsdisciplin ökade dock senare.

Vi har en helt underbar målning (troligen från år 1896) föreställande två mycket sinistra präster som överrumplar Mr John Henrie och Mr Pat Rogie under deras söndagsmatch på Leith Links år 1592. Titeln på denna tavla är "The Sabbath Breakers" och konstnären hette John Charles Dollman (1851-1934).

Budskapet i tavlan är kanske inte så mycket det att ‘kontrollanterna’ var ute efter folk som av och till skolkade från gudstjänsten. Kyrkans missnöje gällde dem som aldrig syntes i kyrkan och dem som ständigt spelade 'during the time of preaching'. - Böter: 40 shillings!

Några år senare råkade en viss Robert Robertson illa ut. Han ‘nackades’, sattes i kyrkstocken år 1604 för att han spelat på ängarna vid Leith under gudstjänsttid.

Den unge markisen
av Montrose, James Graham, som ledde Covenanterna i tre år i deras opposition mot introduktionen av biskopar och bönboken i the Scottish Kirk, gifte sig 1629 och hans äktenskap blev inte många dagar gammalt, förrän han med vänner drog ut för att golfa. Just då råkade det vara uselt väder, snö, men man spelade på sandstränderna. Kan det vara golfhistoriens första anonyma golfänka vi anar här?

Det är populärt att anta att de reformerta skottarna skulle ha fördömt den romerska kyrkan för att den tillät golf och andra rekreationer på söndagarna.

Puritanismen
Senare kom Oliver Cromwell (1599- 1658), lord Protector i 'republiken' England, och han förknippas ofta med den hårda puritanismen. Nu var Cromwell avgjort ingen enkelspårig puritan, snarast en ytterst liberal sådan, som inte hade mycket till övers för allsköns fritidsförbud. Han jagade på sabbaten och han lät andra sporta bäst de gitte.

Under 1700-talet hårdnade dock attityderna i Skottland och vissa fanatiska puritaner ifrågasatte fromheten och allvaret hos varje präst som överhuvudtaget tog i en golfklubba!

Frimurarna räddar golfen
I mitten av 1700-talet kommer frimurarna att ‘rädda’ golfen. Den insikten är numera knäsatt hos golfhistorikerna. Hur? Jo, de brittiska frimurarna hade frimurarsamhällen, de kunde organisera och de kunde administrera. De behövde motion och de införde en eller flera rundor golf före logesammanträdet och logemåltiden. Frimurarnas stora tid är mellan 1740 och 1780. De skriver regler, de inför klubbliv och antalet golfare stiger från c:a 500 till c:a 5 000.

Om de skotska frimurarna också haft inflytande på attityden till golf hos Kyrkan är föremål för en viss forskning. Olyckligtvis fick Sverige sitt frimureri från Frankrike på 1730-talet. Hade man tagit det direkt från Skottland hade vi säkerligen redan då fått golfspel också på köpet.

De hårda tiderna för golfen ebbade ut och många präster kom under drottning Victorias regering (1837-1901) att fångas av leken med den lilla vita bollen. Golfande präster följde också det växande brittiska imperiet i spåren. Flera av dem missionerade också med klubba och boll. Golfade gjorde ju den vite mannen och Kyrkans män var inga undantag.

Man spelade ofta på måndagarna. Banan var då nästan alltid ledig och det kunde vara särskilt avkopplande att spela efter en arbetsam helg.

The Sunday Green
Apropos helg, berättar min vän Peter Nordwall, finns det i Somerset en bana, Burnham & Berrow, som på ett hål har två separata greener. Den ena kallas The Sunday Green. Varför? Jo, den greenen ligger så till att spelarna slipper utsätta kyrkbesökarna för projektila farligheter då dessa är på väg till söndagsgudstjänsterna.

Prästens klädsel under spel
I vilken habit uppträdde prästen under spel? Gärna i kaftan på Irland, oftast med rundkrage i England - än idag. Och ett besök på nittonde hålet med en mild sherry i handen har aldrig skadat imagen.

Den engelske prästen i Göteborg och prosten i Eksjö
En av dem som tidigt var med om att introducera golfspelet i Sverige var den engelske prästen Arthur V. Despard som tjänstgjorde i den engelska församlingen i Göteborg under åren 1890 -95. Den planta han sådde blev till ett fantastiskt blomster, Svensk Golf.

Göteborg
var länge ett centrum för det nya spelet och några av proselyterna blev Runfeldtarna. En av dem, Erik Runfeldt, insprirerade en ung gymnasist, John Stahle som började golfa på Hovås. Efter studentexamen och teologiska studier gjorde han ett långt uppehåll men tog så upp golfen när han tyckte att tennisen blev för krävande. Då var han prost i Eksjö och där värnade han om klubbens bana på Ränneslätt. Han fick med tiden ett hedersledamotskap i klubben.

Men Stahle fick också höra en och annan undran om han inte höll en smula korta predikningar. Hans svar blev: "Det är bättre att vara på golfbanan och tänka på Gud än att vara i kyrkan och tänka på golf."

Den som har vägarna förbi Ljungbyhed i Skåne bör spela på dess trivsamma 9-hålsbana. I klubbens mycket spartanska klubbhus hänger ett grafikblad föreställande en fryntlig församlingsherde med knäppta händer i bön i predikstolen. Ett noggrant studium av bladet visar att tjänstgörande herde har sina händer knäppta i ett interlocking grepp!

Bra för själen?
Är golf då bra för själen? Högst sannolikt men Canon Roy Meadows ord i en artikel i Golf Monthly (vilket år har jag glömt) är kloka:
- "The moral of all this (att spela golf) being that if you make a religion of golf, look out for your soul!"

En allvarlig historia
Kanske en liten celest historia kan få konfirmera Meadows uppmaning. En på de himmelska ängderna rätt makligt spelande match märker att två spelare snabbt närmare sig dem och man förbereder sig för att släppa igenom.

Den ene spelaren är klädd i Silver den andre är klädd i Guld. På ett korthål har den i Silver klädde honnören. Han peggar upp och slår ett avundsvärt snyggt slag. Bollen studsar ner några meter framför flaggan och börjar rulla mot koppen. Men då öppnar sig plötsligt greenen och en ynklig liten mask sticker upp sitt huvud och ändrar bollens riktning.

Bollen uppmärksammas emellertid av en örn som, i tron att bollen är en ätlig godbit, dyker ner på den och fångar upp den. Men örnen inser snabbt sitt misstag och spottar ut bollen som droppar ner över flaggan för att så faktiskt ta sig ner i hålet. Ett näst intill otroligt händelseförlopp.

Efter detta vänder sig den i Guld klädde mot den i Silver klädde och säger:

- "My Son, IT IS only a game, a game is all it is. Isn’t it?"

Åke Skeppare
Fjellstedtare och förlupen teolog; författare med en deckare och flera golfkåserier, en av de drivande krafterna i Sankt Andreas Golfsällskap och ordförande i Svenska Golfhistoriska Sällskapet, SGS